Nej denna säsong är verkligen inte min, än så länge. Gjorde ett ( dumt) försök igår på att köra Ica-kvantum-loppet i Boden men fick bryta efter 2,5 varv ( 2,5 varv för många…). Kroppen var inte med mig alls och det kände jag nästan på uppvärmningen men solklart efter bara 1-2 km! Infektionen är kvar och jag är inte frisk.
Under veckan har jag kämpat för att bara känna mig symptomfri. Viljan är så stark att dumheten tar över. Visst jag har blivit bättre och bättre men inte tillräckligt för att köra tempo som jag ändå tog mig an två gånger med samma resultat- skithög puls med dålig insats. Längtat efter att känna att kroppen vill kämpa, slita och ge allt och varit nära, men känning i hals och tryck i öronen har pendlat fram och tillbaka tillsammans med den höga pulsen.
Idag sitter jag nu här och med otroligt ont i halsen och undrar hur tusan det här ska gå. Sitter också här med en massa besvikelse och självömkan som kanske inte är så roligt att läsa. Men tänkte att detta korkade handlande från min sida kan få någon annan som är i färd med att pressa sig när kroppen inte är frisk, att ändra sig och ta sitt förnuft till fånga!
Bryta ihop och klättra upp igen!
Besvikelse är nog det värsta jag vet, rent generellt i livet. Under 2014 har jag gjort riktigt bra prestationer och dessutom utvecklats nått enormt på många plan, ur ett skidåkarperspektiv. Insatsen har varit den högsta någonsin för min del och det är ju just därför som besvikelsen blir så påtaglig.
Tror att mina målsättningar för säsongen kommer att måsta justeras så att dem ger mig arbetsro och skidglädjen tillbaka- hur återstår att se……
2015 har ju bara börjat och jag vill inte sluta utvecklas!
(Och tack min allra käraste Christian för att du stöttar mig , trots att jag inte alls hanterat det här på ett bra sätt)