Vi rustar för påsk i vår familj som för det mesta firas i stugan i Ålloluokta vid storlules strand. Väder är det alltid och vi brukar tåligt begå oss upp till fjälls fastän solen inte strålar, återstår att se hur det blir denna gång!

I söndags åkte jag säsongens första långlopp, Tornedalsloppet 45 km. Har behövt lite tid att smälta innan jag nu sätter några ord på min upplevelse.  Det är ett fint lopp mellan Svanstein och Övertorneå där man följer torne älv söderut. Även på skidlopp är det väder, en förutsättning som är lika för alla och egentligen inte är någon idé att haka upp sig på. Just denna dag, hård sydlig vind i samband med snö, nån plusgrad. Vi fick starta 15 min före med damstart, intressant och första gången för mig. Starten blev mycket lugnare och gav bra förutsättningar för att komma in i loppet på ett bra sätt. tyvärr förvaltade jag inte detta.

Visst lite ringrostig är jag när man inte tävlat på ett år men främst så var det huvudet som inte var med mig. Fysiken är det inget fel på. Valde att släppa täten redan i första stigningen eftersom jag inte riktigt tror på mig själv. Sedan blev det en ensam resa där jag i ca 20 km åkte riktigt bra och bara var mellan 20 sek- 4 min efter täten. Därefter spökade huvudet igen och tankarna på backarna sista 10 km gjorde att jag la i handbromsen och avvaktade mig in i mål. Inte trött och inte en gång in i zon 4……….Kanske är lite för hårt att säga att jag skäms för min insats men det är inte roligt att underprestera. Det fanns inget väder, före, skidor att skylla på bara jag.

Det jag är nöjd med är att jag nu vet att jag orkar staka ett långlopp på ovallade skidor vilket är en väsentlig skillnad mot att ha dåligt fäste och därigenom bli tvingad till att staka mer än planerat. Uthålligheten finns där, farten och tekniken, det är bara huvudet som ska på plats!

Som med allt annat i livet måste man tro på sig själv och lita på sin förmåga. Kan dem så kan jag!

 

Ha nu en riktigt bra påsk, förhoppningsvis på skidor !