Ja jäklar vad aktiv jag är nu i sociala medier, lite att göra? Ja i af mindre än vad jag brukar. Vid det här laget så hade jag velat skriva om segrar och pallplatser men tyvärr kära läsare så är det dåligt med det när man inte ens kan tävla…..Tycker jag  är värd lite framgång nu, med tanke på mitt slit men vem sliter inte? Vem är inte värd lite framgång?

Det är inte ett dugg synd om mig. Men visst ska man låta sig känna allt man känner, bara man har lite större perspektiv på det och goda vänner att söka stöd hos. Här i Jokkmokk är det marknad. Stort för vissa, litet för mig, iaf när jag eg skulle varit och tävlat och sinnet är lågt. Tålamodet som jag sökte sist har jag jobbat för men xxx!!!**** så svårt det är. Mina kära kolleger är tålmodiga med mig liksom familjen som får sig en och annan ”back off” ,när det (tålamodet) fullständigt tagit slut. Å Sandra som finns här.  Kramar till er!

Det här med att ha målbilder………, jag har många. Livet har ju så mycket att erbjuda. Har ett spännande yrkesmässigt år framför mig. Bäst före datum har ju liksom passerat för vasaloppsvinster, för länge sedan men vi vanliga som ändå vill prestera inom många olika områden måste ju kunna utveckla oss, eller hur? Dottern frågade en väldigt relevant fråga här om dagen. Det började med att hon frågade på vilken plats jag skulle komma i vasaloppet, 1,2, eller 3 (hon är fortfarande mitt bästa fan!;) Nej det kommer jag inte blev mitt  snabba svar, det är jag inte tillräckligt bra för. Hennes respons/fråga: Men varför tävlar du då? Bamm! den tog, den…..

Både lätt och svårt att svara på. Även om jag skulle lägga hela mitt liv på träning, mat och tävling så tror jag inte att så mycket skulle hända. Ålder, talang och fysiska förutsättningar finns liksom inte där. MEN min passion för skidåkning finns där, trots allt och icke att förglömma. Jag gör det jag kan utifrån mina förutsättningar och det är inom den arenan jag har mina största förebilder.  Starka kvinnor som gör det de kan med det de har, passionerade, viljestarka med integritet. Idrottsligt, skidmässigt så kan jag inte låta bli att imponeras av Britta och Lina som just nu är i långloppstoppen. Har haft förmånen att få träna en del med dem och gläds verkligen åt deras framgång. Mest så imponeras jag av min vän Nina som åker som en elitåkare fast hon har livet fullt med annat! Tror att de bästa förebilderna är de som du kan relatera till och de allra bästa är dina vänner:)

Kanske gäller det också att bli sin egen förebild, vad nu det betyder…..Jag hoppas att jag kan vara en förebild för någon men framförallt en källa till motivation och självförtroende. Kan jag så kan du! Och är det några jag vill finnas till för så är det ju min familj och vänner.