Kanske inte en fullträff men ett riktigt väl genomfört lopp av mig. Det är svårt att ge sig själv bra kritik men väldigt lätt att vara negativ. Men igår var jag verkligen nöjd med min insats och jag hade kul! Kände mig ruggigt stark, i ca 30 km och kunde sedan bita i bra och hålla ihop det mot slutet.

Efter det kylslagna Bodenloppet var väl mina luftrör inte på topp men faktiskt bättre än jag hade trott. Väderprognosen för denna vecka lovade snö, snö och åter snö samt ganska blåsigt. Glädjande nog inte kallt längre utan runt o till -2. Prognosen stämde och fredagen bjöd på riktigt busväder så det var åter igen bara ladda för optimalt racingväder;)

Ranrennet är riktigt kul att åka med en fin skogsbana på två varv. Tyvärr körs det inte med pistmaskin och efter veckans snöande hade arrangören en riktig utmaning att få ihop spår. Det höll dock betydligt bättre än vi hade kunnat tro,  så klart var det löst  och spåren blev fort sladdriga men fullt åkbara tack vare att de körde upp spåren igen precis innan start. Stort tack för det! Och visst är det lite speciellt att åka på ”hemmaplan”:)

 

Fick en bra start och klarade mig på det berömda vid en krasch där spåren gick ihop till två, fick kasta mig ut i djupsnön. Det var lurigt att få fäste i snöfallet och bara runt nollan och nån minus. Vågade inte köra ovallat då det var svårt att veta om stavfästet skulle bli obefintligt men tillslut fick vi till ett fäste som funkade i alla fall första varvet, stort tack till Pakkala Sport och så klart min egen supervallare:) Hittade en klunga att följa utefter älvbrinken där det var rätt sugande före och kände mig riktigt pigg och vi körde på hårt första varvet. Mot slutet såg jag att vi kom ikapp två åkare varav jag kände igen den ena-Va !åker jag så här fort tänkte jag då:) Tyvärr så tog han som drog klungen vid varvningen, totalt slut där och då och vi tappade snabbt de vi åkt ikapp i stigningen upp på elljusspåret. Kände att vi måste om och i kraftledningen så sa jag att vi måste åka ikapp dem och han släppte om oss som kände att vi ville prova köra på. På detta sätt hamnade jag som lok. Vet inte om det var så smart men jag körde så mycket som jag orkade och de där bakom klagade inte, jag hade bra glid och höll undan utför. Som tur var så gick tre av dem om och sa att de kunde dra i stigningarna från mörkheden. Tappade lite då när fästet var sviktande men slet mig kvar med en lucka på 20-50 m och tog sedan några åkare på sista km tillbaka till skolan och mål där en skellefteåkare hjälpte till å dra!

Nina vann välförtjänt och gjorde ett riktigt bra lopp men vi damer närmast gjorde också bra insatser i ett inledningsvis grisigt lopp som gav njutning när snöfallet upphörde och ljuset blev ett annat.

Så här vill jag åka och så här vill jag att kroppen ska kännas! Fortsatta skidproblem så kart och åkte även detta lopp med Christians tävlingsskidor. Vi hade kollat lite innan hur mycket valla vi kunde lägga på innan det började suga och tyckte verkligen att vi lyckades med det.

Kvällen ägnade vi oss att äta, vila, äta lite till och så klart titta på skidor från dagens tävlingar i Falun. Man kan inte få för mycket skidor;)