I alla fall för mig. En mycket hektisk februari och mars vad gäller livspusslet och mycket resande har tagit ut sin rätt och jag känner att jag behöver vila, – huvudet, framförallt. Lite återhämtning och tid för att umgås med familjen står nu för dörren.

Idag var det Tornedalsloppet 45 km mellan Svanstein och Övertorneå. En fin tävling som i år fick gå i underbart  soligt, kallt vårvinterväder. Sedan ifjol med damstart 15 min före herrarna. Tyvärr funkar det inte riktigt så bra som tanken är. Vi är för få damer och för spridda vad gäller nivå. Det blir alldeles omöjligt att mäta sig med herrarnas tider då vi huvudsakligen åker loppet helt själva, lite som att köra ett testrace ensam. Det som är bra är starten som blir lite mindre kaotisk och där kom jag iväg bra och kunde staka på bra i stigningarna i början, sedan tappade Jag Nina och två finskor i sista knixen.  Drog sedan i princip fram tills sista 10 km då Julia gick om i några stigningar, med fästvalla. Var sliten i höftpartiet sedan Vasan och när man får ligga och driva fart själv så frestar det verkligen på. Allas våra tider är nog en ca 10 min sämre än med normal start där man kan ligga i klungor vilket känns surt men i relation till Nina och det slitjobb som jag gjorde är jag ändå hyggligt nöjd och skönt att få åka en tävling till som inte är i snöstorm:) Men som vanligt när vi är i Tornedalen så går något snett, inte helt sällen (läs alltid…)  beroende på min kära make. Denna gång så glömde han mina reservstavar någonstans efter vägen……..Som tur var har de kommit till rätta och har vi tur kommer de hem inom kort:)

 

Min tränare Johan (LintzénPT) har tyckt att jag borde köra SM 3- milen men motivationen och orken finns tyvärr inte och under Dundret runt har vi ju Nordenskiöldsloppet där jag ska vara funktionär så det här var nog min sista tävling för denna säsong. Känns lite vemodigt men mycket fin skidåkning finns så klart kvar;)

Om jag summerar säsongen så är jag nöjd med min utveckling. Jag har fått vara frisk, träna bra, blivit mycket starkare, utvecklat min stakteknik ännu mer, höjt min tröskel, åka fler långlopp än någon säsong tidigare, nått startled 2, klarat topp 50 på Vasan och åkt två tävlingar med riktigt bra form och fått visa vad jag går för i Ranrennet samt Tjejvasan. Det är jag väldigt nöjd med och jag är stolt över den resa jag gjort. Tusen tack Johan för din kunskap och stöd, utan dig hade det inte gått. En bra tränare är guld värd:) Så klart finns Nina också där på ett hörn och det är så roligt att få träna med dig ibland. Och mest tack, till dig Christian, min livskamrat, för all support i och utanför spåret! Skulle vilja lägga till ett hjärta men tyvärr vet jag inte hur man gör……

Nu längtar jag till fjälls…..

Och nya tag inför säsongen 2016/2017, kanske min sista:)