Ett ord att använda och fundera över lite mer….Sitter just nu här på annandag jul, i pyjamas och skriver. Adventsljusen brinner, barnet kör den nya bilbanan och svärmor funderar över dagens bakning. Han jag är gift med är så klart på vift, i tjäderskogen…men är man ledig så är man och jag är tacksam för lugnet, den krispiga kylan och tiden för eftertanke.

Var tog hösten vägen? Nej några inlägg har det inte blivit sedan augusti, ser jag nu…ber om ursäkt för det men är det ngt jag lärt mig över åren, nu när man kommit till denna anständiga ålder, så är det att prioritera, att välja bort. Att förenkla livet, för att leva. Så tyvärr mina läsare, er har jag blivit tvungen att prioritera ner. Jo den här hösten har jag haft lite för många bollar i rullning, fantastiskt roliga bollar och jag är verkligen tacksam för att jag fått möjlighet att utföra så många givande uppdrag på alla mina anställningar och i mina företag men gud vad skönt det är när det lugnat ner sig!

Det är lätt att fastna i, gräma sig över det man blir tvungen att prioritera ner och visst tål det att tänkas på, att fundera på om man verkligen gjort och gör rätt prioriteringar. Däremot är jag tacksam över att jag gjort dem och att jag vet varför jag gör dem. Dessutom att det alltid finns möjlighet ett prioritera om- att ta ansvar för sin egen lycka. Har ett favoritcitat som jag tror jag delat med er förut och som jag tyvärr inte kommer ihåg vem som skrivit, annat att det är en klok kvinna, who else!?

”Den egna lyckan kan aldrig vara någon annans ansvar att ta på sig. Det är grundkursen för mänskligt liv”

Men visst jag blir också j-ligt trött på att ta ansvar. Det är ju så bekvämt att skylla på nån annan att bara vilja snöra sig på golvet, sparka och ropa på mamma! Less på att vara duktig, less på att komma ihåg allt, less på att välja, less på att vara vuxen. Det kan tynga en så att livets lycka liksom suddas ut. Då tänker jag på citatet ovan. Min lycka är mitt ansvar och för att livet är så grymt och underbart på samma gång behöver vi göra det enkelt. Så enkelt vi kan.

Den här hösten har jag varit och är,  särskilt tacksam för alla er som hjälpt oss i team Rimpi. Med en make som varit mer på resande fot, än hemma och med allt mitt jobb. Det finns så klart alltid en risk att glömma någon när man ska tacka men den risker väljer jag att ta! Tack bästa och käraste Ebba Stina för att du många gånger tar ett större ansvar än vad din ålder kräver. Tack käraste Sandra och Erik för att ni ställer upp och tar hand om det bästa vi har, tack Nadja och Stefan, Mirja med fam, för att ni också finns där och att barnen är så goda vänner. Tack våra barnvakter Agnes- Máriddjá och Stina.

Min kära far och vid åtskilliga tillfällen under uppväxten försökt påminna om att man ska ta hand om sina vänner. Något jag ofta inte alls är eller har varit så bra på. Till saken hör att mina vänner inte är många men väl utvalda, från olika tidsskeden i livet, geografiskt utspridda och ganska olika varandra med den gemensamma nämnaren att ni berört mig med er integritet och något som inte går att beskriva annat än med tacksamhet.

Nä nu är det dags att ta tag i dagen med lite träning. Inomhus, då termometern visar -26,4!

Men lägg inte skidorna på hyllan för att det är kylslaget. Klä er väl och använd andningsmask så går det att trotsa kylan och för att komplettera, in åk på stakmaskinerna! Till sist ett litet jultips till er som köpt skin-skidor. I sånt här kallföre så kan man behöva raka/sandpappra bort lite längst upp på skinremsan för att inte få allt för bra fäste;)

God jul!