I´m back!  Efter en vecka i källaren har jag nu klättrat upp på berget och sett ljuset även om det just i kväll var mörkt som i graven. Svårt att förklara hur det känns när man är så stum att det knappt går att ta sig fram och hur ångestfyllda träningspass kan vara just vid sådana tillfällen. Det är då det gäller att bita i och så plötsligt så händer det:)

Efter att ha sovit ut denna morgon så bestämde familjen sig för att åka till Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet för att beskåda fallet i sin forna glans. Jag valde att skjuta på mitt ångestladdade pass tills efter utflykten ( vanligt förkommande beteende vid gruvarsamma pass…) Regn blev till solsken och forsen levererade om än med lite mindre vatten än tidigare i veckan. Vi fikade i full storm uppe på klipporna och jag och junior somnade ikapp på vägen hem! Under bilresan kom jag dock på att klockomställningen ju innebär att det nu blir mörkt ännu fortare….hm började så smått ångra mitt val att köra på eftermiddagen. Nåja snabb omklädning med pannlampan i högsta hugg.

20151003_122547

Vy ned i liftgatan, Skabramåive

Som ovan ser den ut i dagsljus, -liftgatan ned, pisterna är igenvuxna sen länge. Det blev trixigt att ta sig ned i halvmörkret tills jag kunde slå på pannlampan då var det bara att ösa på! Glömde telefonen i stressen att hinna i väg innan det var becksvart så tyvärr kan jag inte dela med mig av det magiska mörkret med en svag måne bakom slöjor av moln. Det som hade varit så ångestfyllt blev rent utav roligt, visst hade jag nog kunnat pressa mig mer men blev så glad och nöjd att jag kände mig som mig själv, pulsen hög och andningen ren, benen slitna men på G!

Kom hem med ett leende på läpparna till en varm bastu. Efter lite käk ville dottern dansa, vi började till First aid kit, som hon gillar men för kvällen gick den för sakta och jag förslog sedan Freddie King, funkade ett tag och sedan fick hon syn på John Lee Hooker´s The Healer ( På omslaget står artisten i motljus och ser enligt dottern ut som ett monster). Då blev det Hooker och monsterdans! Helt slut sitter jag nu här med en tekopp.

En mycket lyckad helg är till ända. Gårdagen bjud på ett kärt besök samt ett styrkepass på kommunens powerlördag. Lite nervöst innan, lite utanför min ”Comfort zone” men blev, tror jag , ganska lyckat för att vara premiär för min del. Ni som var med var grymma!

Imorgon ska jag föreslå för dottern att vi dansar snödans!