AR-Ski

Kanske inte en fullträff men ett riktigt väl genomfört lopp av mig. Det är svårt att ge sig själv bra kritik men väldigt lätt att vara negativ. Men igår var jag verkligen nöjd med min insats och jag hade kul! Kände mig ruggigt stark, i ca 30 km och kunde sedan bita i bra och hålla ihop det mot slutet.

Efter det kylslagna Bodenloppet var väl mina luftrör inte på topp men faktiskt bättre än jag hade trott. Väderprognosen för denna vecka lovade snö, snö och åter snö samt ganska blåsigt. Glädjande nog inte kallt längre utan runt o till -2. Prognosen stämde och fredagen bjöd på riktigt busväder så det var åter igen bara ladda för optimalt racingväder;)

Ranrennet är riktigt kul att åka med en fin skogsbana på två varv. Tyvärr körs det inte med pistmaskin och efter veckans snöande hade arrangören en riktig utmaning att få ihop spår. Det höll dock betydligt bättre än vi hade kunnat tro, så klart var det löst och spåren blev fort sladdriga men fullt åkbara tack vare att de körde upp spåren igen precis innan start. Stort tack för det! Och visst är det lite speciellt att åka på ”hemmaplan”:)

En bild från Ranrennet 2014, åkte så fort denna gången att maken inte hade tid att fota vid langningen;)

Fick en bra start och klarade mig på det berömda vid en krasch där spåren gick ihop till två, fick kasta mig ut i djupsnön. Det var lurigt att få fäste i snöfallet och bara runt nollan och nån minus. Vågade inte köra ovallat då det var svårt att veta om stavfästet skulle bli obefintligt men tillslut fick vi till ett fäste som funkade i alla fall första varvet, stort tack till Pakkala Sport och så klart min egen supervallare:) Hittade en klunga att följa utefter älvbrinken där det var rätt sugande före och kände mig riktigt pigg och vi körde på hårt första varvet. Mot slutet såg jag att vi kom ikapp två åkare varav jag kände igen den ena-Va !åker jag så här fort tänkte jag då:) Tyvärr så tog han som drog klungen vid varvningen, totalt slut där och då och vi tappade snabbt de vi åkt ikapp i stigningen upp på elljusspåret. Kände att vi måste om och i kraftledningen så sa jag att vi måste åka ikapp dem och han släppte om oss som kände att vi ville prova köra på. På detta sätt hamnade jag som lok. Vet inte om det var så smart men jag körde så mycket som jag orkade och de där bakom klagade inte, jag hade bra glid och höll undan utför. Som tur var så gick tre av dem om och sa att de kunde dra i stigningarna från mörkheden. Tappade lite då när fästet var sviktande men slet mig kvar med en lucka på 20-50 m och tog sedan några åkare på sista km tillbaka till skolan och mål där en skellefteåkare hjälpte till å dra!

Nina vann välförtjänt och gjorde ett riktigt bra lopp men vi damer närmast gjorde också bra insatser i ett inledningsvis grisigt lopp som gav njutning när snöfallet upphörde och ljuset blev ett annat.

Så här vill jag åka och så här vill jag att kroppen ska kännas! Fortsatta skidproblem så kart och åkte även detta lopp med Christians tävlingsskidor. Vi hade kollat lite innan hur mycket valla vi kunde lägga på innan det började suga och tyckte verkligen att vi lyckades med det.

Kvällen ägnade vi oss att äta, vila, äta lite till och så klart titta på skidor från dagens tävlingar i Falun. Man kan inte få för mycket skidor;)

Säsongens andra långlopp avklarat, Bodenloppet 40 km. Bättre insats än sist i ett riktigt slitlopp. -19 vid start och ökande snöfall. För att ta det från början så hade jag en kanonträningsvecka, förra veckan. Gick all in på kvailitetspassen och nytt pulspers på stakning på snö:) Kände mig riktigt pigg och med den där besynnerliga känslan att vilja plåga sig, denna veckan var väl känslan istället den motsatta……

Och vad beror då sånt på, svårt att säga men under toppveckan var jag även hemma med sjukt barn, nån slags magsjuka som jag sedan kände av i början av denna veckan med dålig mage och dålig matlust. Hann bli lite orolig om jag inte skulle bli helt kurant och kunna få i mig tillräckligt med mat. Det gick väl ändå någorlunda bra även om jag inte kände mig blixtrande.

På tredje varvet, då som lok, för en under varvets gång sinande skara…

På plats fick starten flyttas fram en timme i väntan på att temperaturen skulle stiga, vilket den gjorde till slut men kallt var det och snöfallet bara ökade. Optimalt raceföre , får man tänka:) Ovallat var inget alternativ med tanken på föret och snön, annars hade jag valt det. Under skidtestet stod det klart att jag inte har ett par skidor som går i kallföre varken med eller utan valla. Höll inte på att ta mig fram och kände mig lite uppgiven tills Christian kom på att jag kanske kunde låna hans skidor, fast de är lite för hårda för mig. Sagt och gjort, provade dem och de hade ett helt annat släpp.

Efter den första stigningen i starten var jag påtagligt påverkad av kylan, astman gör att jag liksom inte alls kan ventilera som jag ska men som tur var så släppte det efter ca 2 km och blev bättre och bättre. Såg möjlighet till 2 olika klungar att följa men den längre fram kunde jag inte nå i tjuvstiningar upp mot ballongbacken i det före som var, däremot den andra. Låg med bra men tappade lite utför som jag fick slita ikapp men inte så fasligt. Under det andra varvet skedde förändringar i gruppen och några stack och andra föll från. Jag fick ligga på ordentligt för att hänga med och släppte ibland men bet mig fast- det är jag jäkligt nöjd med! Tänkte att jag minsann inte fick passera Christian utan att ligga kloss i rygg för då får jag skämmas;) Vid varvningen så skedde ytterligare förändringar i gruppen, kom ikapp några och några stack, jag började få svårt att få fast skidorna men hamnade ändå som lok och under slutet av varvet var det bara en till som hängde mig, men farten sjönk under det varvet. I sista varvningen gick han om och sa att han kunde dra, toppen , äntligen! Tyvärr så blev det en jakt istället då jag inte alls fick fast skidorna och tappade ryggen. Kämpade mig närmare hela tiden och med 3-4 km kvar var jag nästan i rygg och jag såg att han var riktigt sliten. Så med 2 km kvar kunde jag gå om och hålla undan ändå in i mål!

Rygg och mage hade verkligen fått jobba i trögföret och jag förstod att mot IFK Umeå- tjejen kunde jag inget göra men att jag förhoppningsvis hållit bra mot täten då Christian sekunderade ca 18-19 min efter täten med 5 km kvar. Det stämde någorlunda och i mål var jag knappt 21.30 efter herrsegraren och 2:a i damklassen. Det är jag rätt nöjd med under förutsättningarna och definitivt ett fall framåt. Bästa formen finns inte där ännu men känner mig på uppåtgående!

På´t igen:)

Ja vilken dag det blev! En dag full av skidor och dessutom ngt för alla liten som stor. Och tänk att det kom så många, trots -17 – 18 grader men efter en period med 30-40 minus så var det ju riktigt varmt ;)

Supertrevligt att få träffa så många nya skidåkare men så klart även er ”gamla”. Jag förvånas nästan varje gång jag har lektioner över hur roligt och givande jag tycker att det är och den känslan skulle ju så klart inte infinna sig om det inte var för er Skidåkare! Skidförbundets skidlekbana för barnen var verkligen en hit och tills nästa år kanske vi får göra en vuxenvariant:)

Vet inte om ni följt Stephan på glid på SVT, om inte gör det! Tycker att serien verkligen fångar några viktiga saker; nyfikenhet, vilja, rädsla för både det okända och det svåra men även glädje över att lyckas, glädjen över att åka skidor och glädjen över att få vara ute och känna sig själv på ett nytt sätt. Funderade själv lite på vad jag gillar så mycket med att åka skidor och visst är det att prestera, bli bättre osv men störst tror jag ändå är att få vara ute och med kroppen i rörelse färdas genom landskapet.

För nog var det ändå skidglädje vi ville förmedla med skiddagen i söndags, att visa att alla kan och får göra skidåkning till sin egen.

Med rätt målsättning för just dig så är inget omöjligt och det finns hjälp och stöd att få på vägen oavsett om det är i skidspåret, gymmet, arbetet eller hemma.

Stort tack till Kommunen/kultur och fritid, folkhälsorådet, Föreningsalliansen, Norrbottens skidförbund, Jokkmokks skidklubb och Strukturum för att skiddagen kunde bli av och blev så bra som den blev! Och så klart skidåkarsyskonen Nina och Johan Lintzén som gav oss värdefulla insikter om träning/kost och hur man kan arbeta med mål och måluppfyllelse.

Vi ses i spåret:)

Så var den då gjord, tävlingspremiären. Renrajden i Luleå. Länge sedan jag varit så nervös innan tävling, mitt självförtroende har inte varit på topp den senaste tiden. Med anledning av den skrala snötillgången vid kusten så blev det ett varvlopp på 8 varv och en hel del åkare på sträckor fr 4 km till 40 ( tror inte det blev 42…). En eloge till arrangören Ok Renen som lyckades genomföra en så pass bra tävling under rådande förhållanden.

Hur var det då? jo kom i väg rätt bra i starten som blev trång och försökte hitta grupp att åka med, de första 3 varven gick bra men under det 4:e så tappade jag klungan i den längre backen. Fästet hade nöts bort men jag envisades med att diagonala och inte börja staka?????. Ibland förstår man inte sig själv. Tappade så klart klungan och fann den inte sedan. Tappade även lite av gnistan och åkte ensam tills sista varvet då jag åkte om och ikapp en del herrar.

Största felet: Skulle aldrig ha gått med valla- På den här banan som jag kan väl, stakar jag bättre än mina konkurrenter män som kvinnor, nu var skidorna halvkassa och jag gör ett bättre jobb då jag bara får gå på med stakningen. Andra felet: att jag måste gå hårdare från start och tro att jag hänger med längre, för det gör jag! Det går inte att ligga själv så stor del av loppet och prestera på topp.

Mer än 18 min efter Nina är inte godkänt men jag åkte bra tekniskt, höll muskulärt och kunde ta mig samman mot slutet. Roligt att vara på pallen men det är insatsen och tiderna mot andra som egentligen räknas. Ebba Stina sa till mig att göra mitt personbästa (hon menade mitt bästa). Gjorde kanske det delvis men hoppas jag kan göra Personbästa på nästa lopp!

Nytt år och nya möjligheter! Fick av maken ett par nya byxor som tydligen ska vara väldigt trendiga?! korta värmebyxor från Odlo, helt ok faktiskt när det är lite kyligt, som uppvärmning/nedåkning osv. Vet dock inte om det är en hit, för mig, att bära plagg som ytterligare förstorar lårpartiet men vad gör man inte för att hänga med;)

Har i övrigt försökt förbereda mig för tävlingspremiär men den har blivit uppskjuten, dessvärre. Snöbrist verkar vara den nya given.. Var så himla taggad att komma igång och tävla att det verkligen känns snopet. Ladda om och ladda till ! Förutom stundande tävlingar är det en del annat spännande på gång bla ett Skidkonvent här i Jokkmokk, preliminärt den 24 januari. Då blir det skidor för hela slanten, för gammal som ung. Föreläsningar av duktiga och meriterade åkare/ tränare, tekniklektioner, skidlek för barn och vallainstruktioner/föreläsningar. Vi får hoppas att vädret är med oss och att ni så klart är med oss, eller hur!? Mer info kommer i Reklamjournalen och på min och kommunens hemsida:)

Nu har vädret slagit om här och det är bitande kallt och vackert. Inte så bra dock för skidåkning. Gårdagens backintervaller i -25 var kanske inte det smartaste men bra gick det och jag gjorde dem för dig Nastak. Vi hoppas du fortsätter att vakta över oss här i hemmet och i Oalloluokta, vi vet att du finns där, vår násste.

Kanske är det så att ett hejdå leder till ett nytt hej, så småningom……….

AR-Ski

Ranrennet-nu är jag på rätt väg!!

Bodenloppet- ett staktag i rätt riktning!

Vilken skiddag!

Inte flopp men inte topp!

Nytt år och ett hejdå…..