I mitt förra inlägg så var jag kanske lite nostalgisk, men förhoppningsvis på ett positivt sätt. Nu blickar vi framåt!

Nya platser kan var just platser i fysiken men likväl tankens stigar, just nu innehåller mitt liv båda. Jag säger adjö till min gamla arbetsgivare med många varma möten i bagaget och ser fram emot nya inom Laponiatjuottjudus/Laponiaförvaltningen! Skönt att ha fattat ett beslut, det var dags att gå vidare.

Som egen företagare OCH anställd krävs en hel del planering. Den senaste tidens helgdagar har inneburit ledighet från det ena men jobb inom det andra som tex. ett möte med en ny pärla, Anajåkkå.

Bedövande vackert!

Bedövande vackert!

 

Resten av familjen spenderade en vecka i Malmö medan jag fick arbeta i lugn och ro och träna så klart.

Sliten, rent fysiskt har fått en ny innebörd för mig på ett, faktiskt, positivt sätt. Nu har jag verkligen kommit in i träningsprogrammet och jag och mina tränare är verkligen på väg åt rätt håll, hoppas jag…… Fram till förra veckan har det varit ganska blandat med rullskidor, löpning, styrka, skidgång och nån cykeltur . Nu har jag gått in i ett rullskidblock med 11 dagar rullskidor samt lite annat! Blåsorna i händerna har tagits till nya höjder;) Till helgen har vi ett välgörenhetslopp här i Jokkmokk där startavgiften går till barncancerfonden, klart hela familjen ska vara med! Men för mig blir det bara att delta för det goda syftets skull. Behöver vila upp mig och få upp rörligheten inför den stundande intervallveckan……nya utmaningar väntar:)

Det är taggande med ”nya” upplägg, vad klarar jag? vad förbättrar mig? Har börjat träna mer pulsbaserat och det har hjälpt mig att pressa mig hårdare och mer utan att fastna vid hastigheter och tid.

Förändring för utveckling- det har i vår varit dags för mig att gå vidare från trevande upplägg till att våga. Våga satsa! Skidcoachning, nya tränings- tävlingsmål och anställning.

Tur att jag har världens bästa man som uppmuntrar och stödjer mig !

Ett av ställena på Skabramåive att köra skidgång på!

Ett av ställena på Skabramåive att köra skidgång på!

Toppen av Margitberget, i Jokkmokk har vi fin terräng för löpning.

Toppen av Margitberget, i Jokkmokk har vi fin terräng för löpning.

Förra helgen spenderades av familjens  damer ”hemma” i Vitå. Ebba Stina så klart överlycklig med traktorkörning, legobygge, hästspaning och förmånen att få full uppmärksamhet hela tiden! Borde så klart ha skrivit tidigare men veckans schema har varit fullspäckat…..

För mig blev just denna gång väldigt speciell av någon underlig anledning. Eftersom maken var till fjälls så var det ju inte så dumt med lite barnvakt för att få till mycket och bra träning samt mors goda mat. Men samtidigt fanns det ju massor att fixa med hemma….Klokt beslut dock att verkligen ge mig själv tid för lite vila (inte från träning) och reflektion, för det var just vad detta besök gav!

20140509_161243

20140510_192719

Bestämde mig rätt omgående för att den ganska stora mängd och kvalité av träning som skulle utföras,  skulle ske i form av upptäcksfärd. Inte en upptäcksfärd i det nya, utan i det gamla. Barndomens stigar och platser skulle upplevas igen!

Lördag morgon startades med ett skidgångspass, långa intervaller i kallt snöblandat regn efter gamla vägen över kölen till Råne, fram till linjan. Lite flackt men då gäller det att trycka på istället;) Det är nått speciellt med barmarksträning under vår och höst, tider i förändring. Så mycket dofter, så mycket  väder och så mycket förväntan.

I mitt ”tidigare liv” var livet något abstrakt för mig. Jag betraktade det utifrån, deltog inte och föredrog att resonera om det. Skidåkningen har, i kombo med en massa annat så klart , gjort att jag nu deltar. Visst är det jobbigt ibland när livet är som en käftsmäll men jo, jag fördrar det! Träning i snöblandat regn, iskalla vindar, snödrev och kyla men så klart även värme gör att jag känner mig levande. Att ta ut mig, känna kroppen arbeta är så klart en del av det men jag kan inte få samma upplevelse av att gå på ex. gymmet.

Efter den isande skidgången fick det bli traktorkörning på småvägar i Vitåfors. Farfaras gamla röda var nu en modern, om än röd traktor med dörrar och värme i hytten! Eftermiddagspasset blev helgens mest givande för själen men kanske inte för kroppen. På trötta ben besöktes berget bakom huset, där våra stigar var som bortblåsta. Här har många, mest osynliga, hästar ridits men även några livs levande. Sen över de, inte längre så brukade, ängarna ner till älven. Fortfarande blött och mängder av bävergnag. Här har vi fiskat, badat och rott. Vidare upp på stigen till Vittjärn. Skogen står fantastiskt nog kvar längs större delen av stigen! Det var ett antal år sedan jag var där på barmark, många minnen….

Söndagen blev ett långpass längs vägen jag åkt många mil på, denna gång starkare än någonsin på alla plan. Och till sist kom också solen:)

20140518_120816

Helgens pass i Jokkmokk, sol även denna helg:)

Här hemma kämpar jag med löpningens orytm. Jag vill ut i skogen, där bortom vägen- men ännu är det mycket snö. Åter igen kan jag konstatera att jag inte är gjord för löpning, lika väl som att jag inte är matematiskt lagd. En sorg att acceptera. Denna säsong har jag förtydligat mitt mål och det är skidåkningen. Känns befriande att fokus har blivit tydligare. Tror vi alla, privat, i jobb och i träning, mår bra av tydliga mål.

Levande lär jag känna mig ändå för när pulsen stiger längs stigen, i backen med stavarna i händerna eller på rullisarna på vägen så blir jag livs levande igen från dagens dvala!

Var blir du levande?

 

Påsken är över och på nått sätt så känns det som om skidsäsongen helt är slut. Men en strimma hopp finns, ser ut som om jag kan komma att klämma ut det sista i Kiruna och Björkliden nu under första maj!

Uppe i Ålloluokta har vi har skotrat, åkt skate, pimplat, grillat och solat i en fantastisk värme som tom. gett genomslag uppe på kalfjället. Ebba Stina har varit i sitt esse och vi har njutit helt enkelt!

20140418_131348Christian och Ebba Stina tar igen sig.

IMG_1186fiskar…

 

Så klart har det blivit en hel del träning också. Med min vanliga tur så var det fint skarföre nu i veckan då jag var tvungen att jobba, så skaten har mer liknat ”orgeltramp”.  Förutom skate så har jag plockat fram både rullskidor (kände att påsk var skamgränsen för dem) och cykel samt löpskorna på ett mer seriöst sätt. Under veckan hann jag även med ett PT pass styrka med duktiga Nina Lintzén i Luleå= välbehövligt och för hoppningsvis ska det hjälpa mig att både stärka kropp och knopp. Självförtroende vad gäller styrka är inte på topp ……

Mitt nya träningsår började i år 1 april- mars tog jag det lugnt. Jag har ett nytt träningsprogram av NL sport och känner mig så taggad och inspirerad. I år blir målet att försöka seeda in mig i startled 2, ett högt satt mål, jag vet men förhoppningsvis inte omöjligt! Ska fokusera på att  förbättra min styrka och explosivitet för att staka ännu fortare.

IMG_1200 IMG_1135Ibland är det stressigt att vara ledig, framförallt då man har en egen firma, för det är ju så kul att jobba fram nya spännande projekt!

I juni kommer en Ultradag tillsammans med bästa Sandra på Vicino.  Inte bara för jokkmokkare utan alla som vill jobba på sin uthållighet är välkomna att delta.

I september ordnar jag och syskonen Lintzén ett barmarksläger här i Jokkmokk- en fullspäckad topphelg med rullskidåkning, terränglöpning, skidgång, styrka och föreläsningar. Du kommer väl?!  :)

 

God träningsvecka -njut av både vila och arbete!

 

Stolt och glad är jag sedan i går eftermiddag certifierad skidcoach! Efter tre mycket intensiva helger, som avslutades igår i Idre är jag och en liten skara kompetenta coacher så äntligen klara:)

Hade från början svårt att tro att jag ens skulle komma in på utbildningen, jag som inte har någon bakgrund på skidgymnasium eller ens skidträning som barn och ungdom, men det gick och det gick riktigt bra, dessutom! Det ska bli så otroligt spännande att få börja omsätta allt jag lärt mig inom ämnen som teknikträning, vallning, marknadsföring, pedagogik, kost och mycket mer. Som vanligt med mig så vill jag redan ha mer, det finns så mycket att fortsätta med, att fördjupa sig i och utveckla. Så mer inom utbildning av mig som coach det blir det, säker redan inom kort.

Hade tänkt att april i år skulle betyda vila och så blir det nog i viss mån men inte från träning! Har med start denna månad börjat ett nytt träningsprogram med sikte på vasaloppet 2015 ( som jag såklart inte har någon startplats i……), Tjejvasan 2015 och så klart våra långlopp här i Norrbotten. Till min hjälp har jag tagit de mycket duktiga syskonen Nina och Johan Lintzén! Mer om detta kommer så klart.

Ser alltså fram emot en mycket spännande träningsår och ett mycket intressant arbetsår med nya och nygamla arrangemang och sammarbeten!

Tråkigt att börja en blogg med ett så negativt inlägg men det finns en gnutta positivism även om den sitter långt inne!

Försökte intala mig innan start att jag, hur det än skulle gå, ändå var nöjd med säsongen fram tills dess. Vasaloppet är ett äventyr olikt alla andra lopp. Här finns så många utomstående och hos dig själv, inneboende, faktorer att spela med. I år skulle det blöta vädret komma att få en avgörande roll. Det hela började med att vi fick meddelande om att vara ute i god till start, jag ville så klart genast åka en kvart tidigare på morgonen från Sollerön där Råneå Skidklubbs bussgäng bor. Fick väl inte riktigt gehör för detta utan vi åkte som vanligt 03,45 på söndagsmorgonen. Redan i Mora hamnade vi nästan i kö och kö det är vad som får sägas ge ansikte åt detta vasalopp.

Vi kom så klart inte alls fram vid 05,30 som vanlig utan närmare 07,00!  Uppstressad och irriterad sprang vi till fållorna som i och för sig inte erbjöd kö utan ”fina” platser längst bak… Det blöta vädret hade inneburit att man hade fått lov att stänga en höger del av startfältet samt höger del av första delen av backen. Jag ville därför ställa mig så långt till vänster i fållan som möjligt men det ville så klart alla andra. Jag valde då mitten istället för höger sidan= dumt val , tror jag så här i efterhand. Vid starten tog det stopp nästan omedelbart och höger del av startfältet dundrade in och fram, i mitten åkte vi bak. Stämningen var kaosartad och aggressiv. Sedan fortsatte köandet i flera mil och som en god vän uttryckte det- det var ju inte Sm i kö som vi ställt upp i!

Uppe på myrarna gick det otroligt sakta när jag till mitt förtret såg att jag åkte med led 4-6 åkare och i utförlöpor ned mot risberg kom jag bakom ytterligare bröt och tappade ännu mer tid vilket gjorde att allt hopp om att nå min målsättning grusades. Att kämpa mot besvikelse var inte vad jag trodde jag skulle göra den söndagen i mars men så blev det. Anna, ta dig samman! räckte inte riktigt men försökte ta mig i mål så anständigt jag kunde och med en jäkla revanchlusta!

Nu börjar ett nytt träningsår med nya möjligheter och en hel del spännande nyheter som jag återkommer till!