Stolt och glad är jag sedan i går eftermiddag certifierad skidcoach! Efter tre mycket intensiva helger, som avslutades igår i Idre är jag och en liten skara kompetenta coacher så äntligen klara:)

Hade från början svårt att tro att jag ens skulle komma in på utbildningen, jag som inte har någon bakgrund på skidgymnasium eller ens skidträning som barn och ungdom, men det gick och det gick riktigt bra, dessutom! Det ska bli så otroligt spännande att få börja omsätta allt jag lärt mig inom ämnen som teknikträning, vallning, marknadsföring, pedagogik, kost och mycket mer. Som vanligt med mig så vill jag redan ha mer, det finns så mycket att fortsätta med, att fördjupa sig i och utveckla. Så mer inom utbildning av mig som coach det blir det, säker redan inom kort.

Hade tänkt att april i år skulle betyda vila och så blir det nog i viss mån men inte från träning! Har med start denna månad börjat ett nytt träningsprogram med sikte på vasaloppet 2015 ( som jag såklart inte har någon startplats i……), Tjejvasan 2015 och så klart våra långlopp här i Norrbotten. Till min hjälp har jag tagit de mycket duktiga syskonen Nina och Johan Lintzén! Mer om detta kommer så klart.

Ser alltså fram emot en mycket spännande träningsår och ett mycket intressant arbetsår med nya och nygamla arrangemang och sammarbeten!

Tråkigt att börja en blogg med ett så negativt inlägg men det finns en gnutta positivism även om den sitter långt inne!

Försökte intala mig innan start att jag, hur det än skulle gå, ändå var nöjd med säsongen fram tills dess. Vasaloppet är ett äventyr olikt alla andra lopp. Här finns så många utomstående och hos dig själv, inneboende, faktorer att spela med. I år skulle det blöta vädret komma att få en avgörande roll. Det hela började med att vi fick meddelande om att vara ute i god till start, jag ville så klart genast åka en kvart tidigare på morgonen från Sollerön där Råneå Skidklubbs bussgäng bor. Fick väl inte riktigt gehör för detta utan vi åkte som vanligt 03,45 på söndagsmorgonen. Redan i Mora hamnade vi nästan i kö och kö det är vad som får sägas ge ansikte åt detta vasalopp.

Vi kom så klart inte alls fram vid 05,30 som vanlig utan närmare 07,00!  Uppstressad och irriterad sprang vi till fållorna som i och för sig inte erbjöd kö utan ”fina” platser längst bak… Det blöta vädret hade inneburit att man hade fått lov att stänga en höger del av startfältet samt höger del av första delen av backen. Jag ville därför ställa mig så långt till vänster i fållan som möjligt men det ville så klart alla andra. Jag valde då mitten istället för höger sidan= dumt val , tror jag så här i efterhand. Vid starten tog det stopp nästan omedelbart och höger del av startfältet dundrade in och fram, i mitten åkte vi bak. Stämningen var kaosartad och aggressiv. Sedan fortsatte köandet i flera mil och som en god vän uttryckte det- det var ju inte Sm i kö som vi ställt upp i!

Uppe på myrarna gick det otroligt sakta när jag till mitt förtret såg att jag åkte med led 4-6 åkare och i utförlöpor ned mot risberg kom jag bakom ytterligare bröt och tappade ännu mer tid vilket gjorde att allt hopp om att nå min målsättning grusades. Att kämpa mot besvikelse var inte vad jag trodde jag skulle göra den söndagen i mars men så blev det. Anna, ta dig samman! räckte inte riktigt men försökte ta mig i mål så anständigt jag kunde och med en jäkla revanchlusta!

Nu börjar ett nytt träningsår med nya möjligheter och en hel del spännande nyheter som jag återkommer till!