Nä den här sommaren blev inte alls vad jag hade tänkt mig…..som kanske framgick i mitt senaste inlägg (ett antal veckor sen) så var det lite tungt och tyvärr så har det bara fortsatt och förvärrats. Det hade varit lättare om det hade varit något fysiskt fel på mig men det är det inte. Det är själen som gör ont. Tänk att det ska vara så skamfyllt och svårt att tala om. Det mörka har funnits med mig hela livet och gått upp och ned och då är det kanske särskilt svårt när jag mått så otroligt bra i ett antal år. Besvikelsen och skammen blir så uppenbar när man går från toppen till botten. Förvärringen har skett gradvis under några år till att i år verkligen knocka mig.

Men som Per Elofsson sa- Det är bara bryta ihop och komma igen! Vad annat är det att välja på?

Allt detta har gjort mig osäker på om skidsatsningen är för mig men jag tränar på efter min förmåga. Vissa pass går toppen andra är helt utan energi. Det jag däremot vet är att träningen är en bra ångestventil och att jag vill känna den där glädjen för skidåkningen igen, så bäst att inte fatta några stora beslut ännu. Bottennappen till trots, jag gör framsteg och utvecklas hela tiden så skam den som ger sig!

Tyvärr har löp – och rullskidgrupper  nu i augusti blivit lidande och inte blivit av men, min förhoppning är att komma igång med iaf löpgrupp under september! Mina kunder inspirerar mig otroligt mycket så jag behöver verkligen energin från er!:)

Med mina allra käraste på Skåla- en fantastisk tur denna sommar:) Vilken tur att jag har er!

Vi är nu tillbaka i vardagen med jobb, företagande, förskola och allt annat. Det finns någonting tryggt och bra också med det även om livspusslet kräver lite mer då.

Så för att ta lite nya tag så hälsar jag alla nya och gamla kunder välkomna! Passa på att boka in PT-pass nu under hösten för att komma igång eller varför inte ett nytt träningsupplägg?

Det är bara att ge sig ut även om regnet öser ned som idag. Ut på tur, aldrig sur:)

Ja så är det ibland. Nu är det som tur var inte kroppen som är trött utan knoppen. Svårt att pressa och plåga sig när knoppen inte vill, när man känner sig som en utpyst ballong. Varför, tja varför inte. Hos mig är ofta glaset halvtomt och inte tvärt om och ibland är det helt tomt, som nu.

Kanske är det så att det här inrutade livet som jag lever och behöver, ibland håller på att ta knäcken på mig. Så här i semestertider , tider för reflektion så kommer en lätt panik- vill bara lämna och sticka från alla måsten…

Men som den ansvarsfulla person man är så blir det bara en kort drickapaus och så fortsätter jag både träningspasset och livet i övrigt. Skulle helt enkelt vilja ha mer tid, mer tid för umgänge, mer tid för att utforska livet lite till. Det hela har lett till att vi nu bokat en längre resa, när skidsäsongen är över. Träningen går bra så jag har nog inget att oroa mig för där, den är en mycket bra ventil.

Igår var det dags för nytt race 30 km( nä träningsracen är inte slut bara för att det blev juli) och i stadig, kraftig sid och motvind blev det nytt rekord. Nåja svårt att tala om pers på skidor eller rullskidor , speciellt då jag inte ens åker samma sträcka men här pratar vi om så stora framsteg från ifjol att det faktiskt får kallas Rekord, tycker jag! Så visst är jag på uppgång!

Nu stundar strax semester på riktigt, dvs en liten resa till vårt grannland i väst. Ser verkligen fram emot det. Välbehövligt!

Så mitt tips denna vecka är – gör något annat! Gör nått du inte brukar!