Efter två helger på raken ned till Mora så tyckte jag, varför inte ta en tredje och inte bara stanna i Mora utan fortsätta till Torsby!? Detta smått vansinniga val berodde så klart inte på varken brist på sysselsättning eller ytterligare tävlingar utan Fortbildning för Skidcoacher!

Jo det var verkligen värt att köra alla dessa mil för en späckad dag med analys av både skate och klassiskt med duktiga utbildare och engagerade kolleger. Vi började dagen med ett skatepass där vi jobbade två och två samt filmades och fick ytterligare experthjälp medans. Så himla nyttigt och jag kan glädja mig med att jag har stor utvecklingspotential;) Sedan kollade vi på våra filmer och fortsatte sedan med filmer av olika åkare i klassisk teknik där vi försökte hitta pudelns kärna för teknisk utveckling. Dagen avslutades med ett besök i testlabbet. Där  kollade vi på två tester och sedan på jobbade vi med teknik på rullskidbandet på en motionär.

Test på vår utbildare Emil Svensson.

Test på vår utbildare Emil Svensson.

Så nu är jag, AR Ski 2.0 :)

Medan jag spenderade nästan all min tid i bil, så satsade Christian och Ebba Stina istället på att dra till fjälls och jaga ripa. Klokt. I kanonväder fick trollungen lära sig allt om ripor och blev en riktigt bra apportör, spanare och fjällskidåkare.

20160311_152120

Måste nog investera i ett par turskidor tills nästa år, så får fischrarna hålla sig till spåret:)

20160311_162415

Hoppas ni får njuta av vårvintern och all den skidåkning som finns kvar!

Hm…känner mig inte så sugen på att skriva ett inlägg om årets Vasalopp då det inte alls gick som jag hade hoppats. Det blev en lång resa i uppgivenhet. Självklart måste man ha i beräkningen att det är så mycket som kan ske som man själv inte rår  över och sen ska man ha dagen och skidorna. I år hade jag dagen, i bemärkelsen god form, men inte skidorna och sedan inte heller det mentala.

Jag är inte alls nöjd med min insats för att jag hade ett så bra utgångsläge med god form, bättre kapacitet och för första gången i startled 2. Som det utvecklade sig fick jag inte veta vart det kunde ha lett, fullt ut.

20160303_175200Vi hade en bra uppladdning, nytt trevligt boende i Sälen , grundlig testning av skidor och vallning. Nina, som så snöpligt blev sjuk och inte kunde delta, hade lånat mig några skidor att testa då jag nu helt plötsligt inga har, förutom Christians. Bra förutsättningar helt enkelt. Väder och före är det alltid så det tänker jag inte orda om så mycket. Massa nysnö och få minusgrader som gör att spåren inte fryser är så klart inte optimalt för ett vasalopp.

Kunde stå i princip längst fram i startledet, valde att stå i mitten- helt fel visade det sig. Höger verkar ha varit modellen. Starten gick och jag kom i väg mycket bra men när vi kom in i backen så slog det tvärstopp, på alla sätt. Det blev trångt när man inte längre kunde gå höger om ladan och jag hade inge fästvalla, what so ever! Jag bara stod där med hela världen på mina skidor, kom ingenstans och kunde inte staka då det var så knökfullt i mitten. Fick hänga mig fram där det gick och kunde inte haka på när rusningar kom. Kände mig helt hjälplös och såg massor med damer komma om på sidorna. Någon slags panik uppstår och när jag väl kan börja staka är jag helt slut och uppgiven. Uppe på myrarna ville jag bara bryta. Åker på utan mål och mening, utan tryck. Tänker bryta i Smågan men vet att det kan man bara inte för att det inte går som man vill. Tåget hade gått och jag var i helt fel grupp av åkare.

Innan Mångsbodarna står Christian och säger att jag är 54, inte värre!? Kändes som om jag knappt var topp 100. Kanske kunde jag komma in i åkningen och plocka placeringar. Då började den mentala kampen som pågick ändå till Oxberg med 3 mil kvar.  Försökte verkligen vända min besvikelse och hopplöshet. Men att komma in i den attackåkning som behövs gick liksom inte. Mitt mantra blev fokus framåt men åkte makalöst dåligt fram till Risbergsbackarna, de första milen, som egentligen är en bra sträcka för mig. Kuperingarna före och efter Evertsberg var slitiga, tappade modet ytterligare. Tur att glidet var bra!

Men så i Oxberg med 3 mil kvar kände jag plötsligt att jag ju faktiskt var jäkligt pigg och att jag faktiskt tog en hel del placeringar. Åkningen blev bättre och bättre med bra träff, mer attityd. Började känna igen mig själv:) Så även om jag visste att det så klart var för sent att göra stordåd och få starten ogjord så tog jag mig samman och körde. Visst, -farten blir ju inte som den hade varit om det var de 3 första milen, men anständig.

I mål, placering 43 på tiden 5.27.07.

Inget att skämmas för men jag gjorde inte jobbet i början utan lät besvikelsen och uppgivenheten i starten knäcka mig Men jag kom igen, om än lite sent och det är jag ändå nöjd med!

Vad var det då som hände med vallan? Jo precis innan start så kom min kära vallare på att lägga ytterligare antifreeze spray. Det totaldödade allt fäste. Jag kunde inte ens slå fast dem i all nysnö. Jag behövde den för att ta mig upp och kunna hänga med i starten. Det blev ovallat, ofrivilligt. Tur jag är stakstark. Kroppen är starkare än knoppen…..

Nått som jag kanske inte är nog tydlig med och inte säger tillräckligt är att jag är så otroligt tacksam för min vallare, support och älskade make. Oavsett hur väl vi lyckas. Utan honom skulle jag inte kunna satsa så här. Han stöder mig i vått och torrt på alla sätt.

Nu får vi ladda om mot nya mål, ny säsong och ett nytt vasalopp 2017, jag kan mycket mer än så här!

Så var den gjord min första tjejvasa! Vad roligt det var och vad mycket jag lärde mig. Borde ha tagit en bild på när vi kom på lördagsmorgonen med bara 2 andra bilar före oss och inga funktionärer ännu! Kanske lite väl tidigt när det är -14 men bättre i god tid än tvärtom. Sakta men säkert fylldes parkeringen på och nästan först i kön in till startled 1, kunde vi glädjas åt vara tidiga. Kunde lägga ut skidorna längst fram med möjlighet att ta rygg på eliten…..

20160227_071901

På fredagen var vi och testade skidor vid starten och jag testade att köra de första 2 km upp till kontrollen i Oxberg. Johan rekommenderade att jag testade för att verkligen kunna ge järnet i starten. Det är 2, kan man säga, två rejäla knixar i stigningen upp och där var det viktigt att kunna hänga på. Spåren var i princip borta efter kortvasan men visst det gick att staka upp. Vi testade glid på 2 skidor, det enda par jag kan åka med (Christians samt min ”gamla”) Vi tyckte det var jämt skägg och bestämde oss för det som satt på de skidor jag skulle åka på. Prognosen för lördagen var ngt kallare än fredagen men inte mycket.

När Starten går är jag i princip upp i rygg på eliten på en gång, lite debakel under startrakan men jag klarade mig och höll inte på att tro mina ögon då jag förstod att jag var i tätklungan. Väl framme i knixarna var jag så fokuserad på att hänga, att jag inte såg att spåret till höger om mig var fritt och när de framför började diagonala och inte kunde hålla tempo blev det stop. Då först fattar jag att jag måste om men då kommer alla andra på sidorna och jag kommer inte om! Fast bakom……..Stakade på det som gick från stopet men tappade så klart täten och klunga 2 för att sedan hamna i ngn slags klunga 3. Nåja bara blåsa på men väl förbi kontrollen då det går utför står det helt klart att jag inte kan hänga med utför. Vi har valt fel…..

Istället för -8 i start var det ju som sagt flera grader kallare och under loppets gång hann inte mycket hända. Jag valde dock, för att jag kände mig i så pass gott slag, att inte fokusera på det utan bara tänka framåt. Jag fick gå hårdare och åka ikapp men stötte uppför och kunde gå ikapp och förbi uppför  och i motlut, det stärkte verkligen.

Med ca 10 km kvar tappade jag ”gruppen” i en nedförslöpa och orkade då inte komma ikapp. Med ca 3 km kvar kom Madelen Carlzon ikapp, vi hade åkt rätt jämt och hon hade varit upp några gånger men släppt oss. Valde att ligga i rygg och vila mig lite och förstod att jag nu måste tänka lite taktik- helt nytt för mig…….

20160227_102400(1)

Såg att jag stakade bättre uppför men valde ändå med att försöka göra ett ryck på upploppet- fel av mig, där var hon för stark och slog mig med 1 sek! Borde ryckt i småknixarna innan målrakan.  Alltid lätt att vara efterklok men den här typen av skidåkning har jag aldrig upplevt då det tidigare för mig aldrig är några damer att slåss i närkamp med.

Nöjd med min prestation, med de skidor jag hade kunde jag inte göra mycket mer än varit mer uppmärksam i backen i starten samt försökt rycka i slutet vid ett tidigare tillfälle. Det tar på att måsta ligga på när andra står och glider…. men det har gjort mig så himla sugen på nästa år! Placering 50, tid 1,28,50 och ca 9,50 efter segrarinnan Britta Johansson Norgen. Nina kom in som fin 12: a bara 50 sek efter och det efter att ha tappat ena skidan i slutet av loppet!

Spåren var fina och hårda, liksom stavfästet. Det gynnade de som mestadels åker rullskidor men så klar även vi andra. Banan är lättåkt och föret var ok men inte super (kanske väl färgad av mina tröga skidor….)

Jag förvånade åter mig själv och även om Johan, Christian och Nina försökt säga att jag är stark och snabb så vill jag liksom inte fatta. Kanske lite börjat sjunka in nu :)

20160227_102400

Nu är det bara vila, äta och träna lite lätt för att återhämta sig inför nästa helg, På´t igen!

 

 

 

 

 

Efter två intensiva veckor beslutade jag mig för att inte tävla denna helgen utan ta det lugnt hemma, så himla skönt. Inledde med ett mycket bra PT pass med Johan på LintzénPT  under fredagseftermiddagen och i morse en välbehövlig massage hos Magdalena på Hela kroppen Coach & konsult. Kan inte tänka mig en bättre start på helgen. Dagen har fortsatt med mys med min bästa Ebba Stina där vi till och med var så busiga att vi tog glass till efterrätt redan efter lunch;) Maken är till fjälls så då tyckte vi att det inte var mer än rätt att vi lyxade till det.

20160220_150020Sen har hon haft hårdkörning med mig upp på talvatisberget. Finfina spår med lite snålblåst men vad gör väl det när vi susade fram. Eftersom hon ser mig staka så mycket, vill hon så klart också göra som ieddne (mamma) och riktigt bra går det även om det finns lite att jobba med vad gäller tekniken……men skam den som ger sig:)

20160220_150045

20160220_150047

 

Nu är det bara att ladda inför Tjejvasan, en tävling som jag aldrig åkt förut. Riktigt spännande och ovisst, kanske får se det som ett tillfälle att lära inför nästa år om min satsning fortsätter även över 2017. För varför sluta nu, när det känns som om jag fortfarande kan utvecklas med den tid som jag kan lägga? Men det blir en förhandlingsfråga här hemma, vi måste ju alla var med på tåget:)

Nu är det dags att göra lite räkgryta!

 

 

 

 

Kanske inte en fullträff men ett riktigt väl genomfört lopp av mig. Det är svårt att ge sig själv bra kritik men väldigt lätt att vara negativ. Men igår var jag verkligen nöjd med min insats och jag hade kul! Kände mig ruggigt stark, i ca 30 km och kunde sedan bita i bra och hålla ihop det mot slutet.

Efter det kylslagna Bodenloppet var väl mina luftrör inte på topp men faktiskt bättre än jag hade trott. Väderprognosen för denna vecka lovade snö, snö och åter snö samt ganska blåsigt. Glädjande nog inte kallt längre utan runt o till -2. Prognosen stämde och fredagen bjöd på riktigt busväder så det var åter igen bara ladda för optimalt racingväder;)

Ranrennet är riktigt kul att åka med en fin skogsbana på två varv. Tyvärr körs det inte med pistmaskin och efter veckans snöande hade arrangören en riktig utmaning att få ihop spår. Det höll dock betydligt bättre än vi hade kunnat tro,  så klart var det löst  och spåren blev fort sladdriga men fullt åkbara tack vare att de körde upp spåren igen precis innan start. Stort tack för det! Och visst är det lite speciellt att åka på ”hemmaplan”:)

IMG_0611

En bild från Ranrennet 2014, åkte så fort denna gången att maken inte hade tid att fota vid langningen;)

 

Fick en bra start och klarade mig på det berömda vid en krasch där spåren gick ihop till två, fick kasta mig ut i djupsnön. Det var lurigt att få fäste i snöfallet och bara runt nollan och nån minus. Vågade inte köra ovallat då det var svårt att veta om stavfästet skulle bli obefintligt men tillslut fick vi till ett fäste som funkade i alla fall första varvet, stort tack till Pakkala Sport och så klart min egen supervallare:) Hittade en klunga att följa utefter älvbrinken där det var rätt sugande före och kände mig riktigt pigg och vi körde på hårt första varvet. Mot slutet såg jag att vi kom ikapp två åkare varav jag kände igen den ena-Va !åker jag så här fort tänkte jag då:) Tyvärr så tog han som drog klungen vid varvningen, totalt slut där och då och vi tappade snabbt de vi åkt ikapp i stigningen upp på elljusspåret. Kände att vi måste om och i kraftledningen så sa jag att vi måste åka ikapp dem och han släppte om oss som kände att vi ville prova köra på. På detta sätt hamnade jag som lok. Vet inte om det var så smart men jag körde så mycket som jag orkade och de där bakom klagade inte, jag hade bra glid och höll undan utför. Som tur var så gick tre av dem om och sa att de kunde dra i stigningarna från mörkheden. Tappade lite då när fästet var sviktande men slet mig kvar med en lucka på 20-50 m och tog sedan några åkare på sista km tillbaka till skolan och mål där en skellefteåkare hjälpte till å dra!

Nina vann välförtjänt och gjorde ett riktigt bra lopp men vi damer närmast gjorde också bra insatser i ett inledningsvis grisigt lopp som gav njutning när snöfallet upphörde och ljuset blev ett annat.

Så här vill jag åka och så här vill jag att kroppen ska kännas! Fortsatta skidproblem så kart och åkte även detta lopp med Christians tävlingsskidor. Vi hade kollat lite innan hur mycket valla vi kunde lägga på innan det började suga och tyckte verkligen att vi lyckades med det.

Kvällen ägnade vi oss att äta, vila, äta lite till och så klart titta på skidor från dagens tävlingar i Falun. Man kan inte få för mycket skidor;)