I alla fall för mig. En mycket hektisk februari och mars vad gäller livspusslet och mycket resande har tagit ut sin rätt och jag känner att jag behöver vila, – huvudet, framförallt. Lite återhämtning och tid för att umgås med familjen står nu för dörren.

Idag var det Tornedalsloppet 45 km mellan Svanstein och Övertorneå. En fin tävling som i år fick gå i underbart  soligt, kallt vårvinterväder. Sedan ifjol med damstart 15 min före herrarna. Tyvärr funkar det inte riktigt så bra som tanken är. Vi är för få damer och för spridda vad gäller nivå. Det blir alldeles omöjligt att mäta sig med herrarnas tider då vi huvudsakligen åker loppet helt själva, lite som att köra ett testrace ensam. Det som är bra är starten som blir lite mindre kaotisk och där kom jag iväg bra och kunde staka på bra i stigningarna i början, sedan tappade Jag Nina och två finskor i sista knixen.  Drog sedan i princip fram tills sista 10 km då Julia gick om i några stigningar, med fästvalla. Var sliten i höftpartiet sedan Vasan och när man får ligga och driva fart själv så frestar det verkligen på. Allas våra tider är nog en ca 10 min sämre än med normal start där man kan ligga i klungor vilket känns surt men i relation till Nina och det slitjobb som jag gjorde är jag ändå hyggligt nöjd och skönt att få åka en tävling till som inte är i snöstorm:) Men som vanligt när vi är i Tornedalen så går något snett, inte helt sällen (läs alltid…)  beroende på min kära make. Denna gång så glömde han mina reservstavar någonstans efter vägen……..Som tur var har de kommit till rätta och har vi tur kommer de hem inom kort:)

Foto: SVT Meänkieli

Foto: SVT Meänkieli

 

Min tränare Johan (LintzénPT) har tyckt att jag borde köra SM 3- milen men motivationen och orken finns tyvärr inte och under Dundret runt har vi ju Nordenskiöldsloppet där jag ska vara funktionär så det här var nog min sista tävling för denna säsong. Känns lite vemodigt men mycket fin skidåkning finns så klart kvar;)

Om jag summerar säsongen så är jag nöjd med min utveckling. Jag har fått vara frisk, träna bra, blivit mycket starkare, utvecklat min stakteknik ännu mer, höjt min tröskel, åka fler långlopp än någon säsong tidigare, nått startled 2, klarat topp 50 på Vasan och åkt två tävlingar med riktigt bra form och fått visa vad jag går för i Ranrennet samt Tjejvasan. Det är jag väldigt nöjd med och jag är stolt över den resa jag gjort. Tusen tack Johan för din kunskap och stöd, utan dig hade det inte gått. En bra tränare är guld värd:) Så klart finns Nina också där på ett hörn och det är så roligt att få träna med dig ibland. Och mest tack, till dig Christian, min livskamrat, för all support i och utanför spåret! Skulle vilja lägga till ett hjärta men tyvärr vet jag inte hur man gör……

Nu längtar jag till fjälls…..

Och nya tag inför säsongen 2016/2017, kanske min sista:)

Efter två helger på raken ned till Mora så tyckte jag, varför inte ta en tredje och inte bara stanna i Mora utan fortsätta till Torsby!? Detta smått vansinniga val berodde så klart inte på varken brist på sysselsättning eller ytterligare tävlingar utan Fortbildning för Skidcoacher!

Jo det var verkligen värt att köra alla dessa mil för en späckad dag med analys av både skate och klassiskt med duktiga utbildare och engagerade kolleger. Vi började dagen med ett skatepass där vi jobbade två och två samt filmades och fick ytterligare experthjälp medans. Så himla nyttigt och jag kan glädja mig med att jag har stor utvecklingspotential;) Sedan kollade vi på våra filmer och fortsatte sedan med filmer av olika åkare i klassisk teknik där vi försökte hitta pudelns kärna för teknisk utveckling. Dagen avslutades med ett besök i testlabbet. Där  kollade vi på två tester och sedan på jobbade vi med teknik på rullskidbandet på en motionär.

Test på vår utbildare Emil Svensson.

Test på vår utbildare Emil Svensson.

Så nu är jag, AR Ski 2.0 :)

Medan jag spenderade nästan all min tid i bil, så satsade Christian och Ebba Stina istället på att dra till fjälls och jaga ripa. Klokt. I kanonväder fick trollungen lära sig allt om ripor och blev en riktigt bra apportör, spanare och fjällskidåkare.

20160311_152120

Måste nog investera i ett par turskidor tills nästa år, så får fischrarna hålla sig till spåret:)

20160311_162415

Hoppas ni får njuta av vårvintern och all den skidåkning som finns kvar!

Hm…känner mig inte så sugen på att skriva ett inlägg om årets Vasalopp då det inte alls gick som jag hade hoppats. Det blev en lång resa i uppgivenhet. Självklart måste man ha i beräkningen att det är så mycket som kan ske som man själv inte rår  över och sen ska man ha dagen och skidorna. I år hade jag dagen, i bemärkelsen god form, men inte skidorna och sedan inte heller det mentala.

Jag är inte alls nöjd med min insats för att jag hade ett så bra utgångsläge med god form, bättre kapacitet och för första gången i startled 2. Som det utvecklade sig fick jag inte veta vart det kunde ha lett, fullt ut.

20160303_175200Vi hade en bra uppladdning, nytt trevligt boende i Sälen , grundlig testning av skidor och vallning. Nina, som så snöpligt blev sjuk och inte kunde delta, hade lånat mig några skidor att testa då jag nu helt plötsligt inga har, förutom Christians. Bra förutsättningar helt enkelt. Väder och före är det alltid så det tänker jag inte orda om så mycket. Massa nysnö och få minusgrader som gör att spåren inte fryser är så klart inte optimalt för ett vasalopp.

Kunde stå i princip längst fram i startledet, valde att stå i mitten- helt fel visade det sig. Höger verkar ha varit modellen. Starten gick och jag kom i väg mycket bra men när vi kom in i backen så slog det tvärstopp, på alla sätt. Det blev trångt när man inte längre kunde gå höger om ladan och jag hade inge fästvalla, what so ever! Jag bara stod där med hela världen på mina skidor, kom ingenstans och kunde inte staka då det var så knökfullt i mitten. Fick hänga mig fram där det gick och kunde inte haka på när rusningar kom. Kände mig helt hjälplös och såg massor med damer komma om på sidorna. Någon slags panik uppstår och när jag väl kan börja staka är jag helt slut och uppgiven. Uppe på myrarna ville jag bara bryta. Åker på utan mål och mening, utan tryck. Tänker bryta i Smågan men vet att det kan man bara inte för att det inte går som man vill. Tåget hade gått och jag var i helt fel grupp av åkare.

Innan Mångsbodarna står Christian och säger att jag är 54, inte värre!? Kändes som om jag knappt var topp 100. Kanske kunde jag komma in i åkningen och plocka placeringar. Då började den mentala kampen som pågick ändå till Oxberg med 3 mil kvar.  Försökte verkligen vända min besvikelse och hopplöshet. Men att komma in i den attackåkning som behövs gick liksom inte. Mitt mantra blev fokus framåt men åkte makalöst dåligt fram till Risbergsbackarna, de första milen, som egentligen är en bra sträcka för mig. Kuperingarna före och efter Evertsberg var slitiga, tappade modet ytterligare. Tur att glidet var bra!

Men så i Oxberg med 3 mil kvar kände jag plötsligt att jag ju faktiskt var jäkligt pigg och att jag faktiskt tog en hel del placeringar. Åkningen blev bättre och bättre med bra träff, mer attityd. Började känna igen mig själv:) Så även om jag visste att det så klart var för sent att göra stordåd och få starten ogjord så tog jag mig samman och körde. Visst, -farten blir ju inte som den hade varit om det var de 3 första milen, men anständig.

I mål, placering 43 på tiden 5.27.07.

Inget att skämmas för men jag gjorde inte jobbet i början utan lät besvikelsen och uppgivenheten i starten knäcka mig Men jag kom igen, om än lite sent och det är jag ändå nöjd med!

Vad var det då som hände med vallan? Jo precis innan start så kom min kära vallare på att lägga ytterligare antifreeze spray. Det totaldödade allt fäste. Jag kunde inte ens slå fast dem i all nysnö. Jag behövde den för att ta mig upp och kunna hänga med i starten. Det blev ovallat, ofrivilligt. Tur jag är stakstark. Kroppen är starkare än knoppen…..

Nått som jag kanske inte är nog tydlig med och inte säger tillräckligt är att jag är så otroligt tacksam för min vallare, support och älskade make. Oavsett hur väl vi lyckas. Utan honom skulle jag inte kunna satsa så här. Han stöder mig i vått och torrt på alla sätt.

Nu får vi ladda om mot nya mål, ny säsong och ett nytt vasalopp 2017, jag kan mycket mer än så här!

Så var den gjord min första tjejvasa! Vad roligt det var och vad mycket jag lärde mig. Borde ha tagit en bild på när vi kom på lördagsmorgonen med bara 2 andra bilar före oss och inga funktionärer ännu! Kanske lite väl tidigt när det är -14 men bättre i god tid än tvärtom. Sakta men säkert fylldes parkeringen på och nästan först i kön in till startled 1, kunde vi glädjas åt vara tidiga. Kunde lägga ut skidorna längst fram med möjlighet att ta rygg på eliten…..

20160227_071901

På fredagen var vi och testade skidor vid starten och jag testade att köra de första 2 km upp till kontrollen i Oxberg. Johan rekommenderade att jag testade för att verkligen kunna ge järnet i starten. Det är 2, kan man säga, två rejäla knixar i stigningen upp och där var det viktigt att kunna hänga på. Spåren var i princip borta efter kortvasan men visst det gick att staka upp. Vi testade glid på 2 skidor, det enda par jag kan åka med (Christians samt min ”gamla”) Vi tyckte det var jämt skägg och bestämde oss för det som satt på de skidor jag skulle åka på. Prognosen för lördagen var ngt kallare än fredagen men inte mycket.

När Starten går är jag i princip upp i rygg på eliten på en gång, lite debakel under startrakan men jag klarade mig och höll inte på att tro mina ögon då jag förstod att jag var i tätklungan. Väl framme i knixarna var jag så fokuserad på att hänga, att jag inte såg att spåret till höger om mig var fritt och när de framför började diagonala och inte kunde hålla tempo blev det stop. Då först fattar jag att jag måste om men då kommer alla andra på sidorna och jag kommer inte om! Fast bakom……..Stakade på det som gick från stopet men tappade så klart täten och klunga 2 för att sedan hamna i ngn slags klunga 3. Nåja bara blåsa på men väl förbi kontrollen då det går utför står det helt klart att jag inte kan hänga med utför. Vi har valt fel…..

Istället för -8 i start var det ju som sagt flera grader kallare och under loppets gång hann inte mycket hända. Jag valde dock, för att jag kände mig i så pass gott slag, att inte fokusera på det utan bara tänka framåt. Jag fick gå hårdare och åka ikapp men stötte uppför och kunde gå ikapp och förbi uppför  och i motlut, det stärkte verkligen.

Med ca 10 km kvar tappade jag ”gruppen” i en nedförslöpa och orkade då inte komma ikapp. Med ca 3 km kvar kom Madelen Carlzon ikapp, vi hade åkt rätt jämt och hon hade varit upp några gånger men släppt oss. Valde att ligga i rygg och vila mig lite och förstod att jag nu måste tänka lite taktik- helt nytt för mig…….

20160227_102400(1)

Såg att jag stakade bättre uppför men valde ändå med att försöka göra ett ryck på upploppet- fel av mig, där var hon för stark och slog mig med 1 sek! Borde ryckt i småknixarna innan målrakan.  Alltid lätt att vara efterklok men den här typen av skidåkning har jag aldrig upplevt då det tidigare för mig aldrig är några damer att slåss i närkamp med.

Nöjd med min prestation, med de skidor jag hade kunde jag inte göra mycket mer än varit mer uppmärksam i backen i starten samt försökt rycka i slutet vid ett tidigare tillfälle. Det tar på att måsta ligga på när andra står och glider…. men det har gjort mig så himla sugen på nästa år! Placering 50, tid 1,28,50 och ca 9,50 efter segrarinnan Britta Johansson Norgen. Nina kom in som fin 12: a bara 50 sek efter och det efter att ha tappat ena skidan i slutet av loppet!

Spåren var fina och hårda, liksom stavfästet. Det gynnade de som mestadels åker rullskidor men så klar även vi andra. Banan är lättåkt och föret var ok men inte super (kanske väl färgad av mina tröga skidor….)

Jag förvånade åter mig själv och även om Johan, Christian och Nina försökt säga att jag är stark och snabb så vill jag liksom inte fatta. Kanske lite börjat sjunka in nu :)

20160227_102400

Nu är det bara vila, äta och träna lite lätt för att återhämta sig inför nästa helg, På´t igen!

 

 

 

 

 

Efter två intensiva veckor beslutade jag mig för att inte tävla denna helgen utan ta det lugnt hemma, så himla skönt. Inledde med ett mycket bra PT pass med Johan på LintzénPT  under fredagseftermiddagen och i morse en välbehövlig massage hos Magdalena på Hela kroppen Coach & konsult. Kan inte tänka mig en bättre start på helgen. Dagen har fortsatt med mys med min bästa Ebba Stina där vi till och med var så busiga att vi tog glass till efterrätt redan efter lunch;) Maken är till fjälls så då tyckte vi att det inte var mer än rätt att vi lyxade till det.

20160220_150020Sen har hon haft hårdkörning med mig upp på talvatisberget. Finfina spår med lite snålblåst men vad gör väl det när vi susade fram. Eftersom hon ser mig staka så mycket, vill hon så klart också göra som ieddne (mamma) och riktigt bra går det även om det finns lite att jobba med vad gäller tekniken……men skam den som ger sig:)

20160220_150045

20160220_150047

 

Nu är det bara att ladda inför Tjejvasan, en tävling som jag aldrig åkt förut. Riktigt spännande och ovisst, kanske får se det som ett tillfälle att lära inför nästa år om min satsning fortsätter även över 2017. För varför sluta nu, när det känns som om jag fortfarande kan utvecklas med den tid som jag kan lägga? Men det blir en förhandlingsfråga här hemma, vi måste ju alla var med på tåget:)

Nu är det dags att göra lite räkgryta!