Nej inte i pisten, eller jo förresten upp och ner i liften for vi, återkommer till det. Lördagen spenderade vi till fjälls, fiskande, skidande och skotrande. Min nya ”snigel summit”, som Ebba Stina kallar den när jag kör, fortsätter att göra livet lättare och roligare. Kanske inte den bästa föraren ännu men practice makes perfect, eller hur?!

När vi satt där och eldade med en varm choklad i handen kunde vi enkelt konstatera, vad ska vi i en skidbacke att göra? Vi kan ju inte ha det bättre än så här, fria, rörliga och ensamma tillsammans!  För oss är det livskvalité med det där enkla, lilla, operfekta, lite obekväma och för sinnena påtagliga. Sen visade det ju sig att vi bara dagen efter, likafullt befann oss i liften, dock av en helt annan anledning…. ha ha

Mina två ripjägare spanar…

Idag drog vi till Gällivare och Dundret, for the full Dundret experience! Barnet tävlade 2,5 km som hon stakade runt med bravur, mamman slöade runt Dundret skate, utan nummerlapp och startade dryga timmen efter. Jag är ju inte i skick att tävla, vilket blev tydligt idag, dessvärre.

Har ju nu så smått börjat röra på mig igen med minutiös koll på pulsen. Målet är som sagt att komma i rörelse igen med så låg puls som möjligt izon 1-2, vilket gått bättre och bättre tills idag. Morgonjoggen, frostig och vacker, skvallrade inte om vad som komma skulle, allt var frid och fröjd. Väl på Dundret hejade vi fram barnet med kusiner och efter målgång skulle jag ge mig iväg på dagens planerade distanspass. Vädret var perfekt, skidorna likaså men jag? Inte perfekt. Hög puls redan från start och den höll sig oförändrad genom de 31 km jag avverkade. Kände mig dock rätt pigg, liten sugen att trycka på och höll ju inte på att dö iaf. Under passet hade jag ett flertal tillfällen med dubbelslag men inte obehagliga. Varför blir den naturliga frågan?  Mitt reflekterade svar- anspänning. Trots att jag i princip var själv hela tiden, förutom vid kontrollerna där jag trevligt nog även fick sportdryck, utom tävlan till trots, kände jag mig stressad och full av skam. Stresstålig som en hare säger kära maken….men jag vet inte, ett bytesdjur står väl ut med en hel del stress genom sitt intensiva liv. Ser fram emot att åter bli den som jagar! tålamod Anna, tålamod. Just nu är i alla fall min stresstålighet inte på topp, lämnar ämnet där. Kunde inte njuta så mycket som jag hade velat men jobbade stenhårt med mig själv både mentalt och med tekniken, glöm aldrig tekniken ;)

Summa summarum så har dagens Dundret runt skate, utom tävlan i distansfart, gjort mig en lärdom rikare. Det går upp och det går ner men jag är i rörelse!

När jag kom i mål väntade familjen och vi tog då liften upp på Dundret för att bevittna Dundret hill climb. Kul med nya liften, kul med bra skidåkning och en riktigt bra helg!