Så var den då gjord, tävlingspremiären. Renrajden i Luleå. Länge sedan jag varit så nervös innan tävling, mitt självförtroende har inte varit på topp den senaste tiden. Med anledning av den skrala snötillgången vid kusten så blev det ett varvlopp på 8 varv och en hel del åkare på sträckor fr 4 km till 40 ( tror inte det blev 42…). En eloge till arrangören Ok Renen som lyckades genomföra en så pass bra tävling under rådande förhållanden.

Hur var det då? jo kom i väg rätt bra i starten som blev trång och försökte hitta grupp att åka med,  de första 3 varven gick bra men under det 4:e så tappade jag klungan i den längre backen. Fästet hade nöts bort men jag envisades med att diagonala och inte börja staka?????. Ibland förstår man inte sig själv. Tappade så klart klungan och fann den inte sedan. Tappade även lite av gnistan och åkte ensam tills sista varvet då jag åkte om och ikapp en del herrar.

Största felet: Skulle aldrig ha gått med valla- På den här banan som jag kan väl, stakar jag bättre än mina konkurrenter män som kvinnor, nu var skidorna halvkassa och jag gör ett bättre jobb då jag bara får gå på med stakningen. Andra felet: att jag måste gå hårdare från start och tro att jag hänger med längre, för det gör jag! Det går inte att ligga själv så stor del av loppet och prestera på topp.

 

Mer än 18 min efter Nina är inte godkänt men jag åkte bra tekniskt, höll muskulärt och kunde ta mig samman mot slutet. Roligt att vara på pallen men det är insatsen och tiderna mot andra som egentligen räknas. Ebba Stina sa till mig att göra mitt personbästa (hon menade mitt bästa). Gjorde kanske det delvis men hoppas jag kan göra Personbästa på nästa lopp!