Härligt, jag älskar jul men decemberträningen har gott så där…..fart ja men lätt nej. Har en tung känsla och är muskulärt trött. En del bihåleproblem och lite för lite mat har kanske inte heller hjälpt så nu ska jag ta det riktigt lugnt på distanspassen för att förhoppningsvis bli riktigt pigg till fartpassen och äta allt jag kommer över. Jul är ju en bra högtid för det;)

Vi har länge legat i topp vad gäller Norrbottens fulaste gran men i år tror jag vi har undvikit pallen! Kanske inte långt från men dock…

20151220_193938

Har haft 4 riktigt givande veckor med min skidteknikgrupp med avslutning ikväll, riktigt grymma brudar som gett allt.  Tack för att jag fått jobba med er och hoppas vi ses igen!

Grymma brudar, några saknas men är inte glömda!

Grymma brudar, några saknas men är inte glömda!

Det är så fantastiskt roligt att se människor utvecklas, växa, tänka och fundera kring sig själva och se intresset för skidor öka. Funderat på det själv, de senaste dagarna. Jag har alltid gillat skidor, som barn var det tid med min far på skogsskidor  med fokus på spår, tjädrar, snö och kyla. Sen övergick det till tid för mig själv i stillhet  sedan kom mörkare tider där skidorna föll i glömska . Efter en lång tid kom ljuset åter och någonstans där väcktes något. Kan andra så kan väl jag? Jag ville utvecklas, lära mig trots att jag saknade talang och erfarenhet. Nu älskar jag skidor!

20151220_174628

Det finns en tjusning med alla fören, väder och banor. Det handlar om så mycket mer än tider, rullmotstånd på rullskidor eller farter, som den som inte åker  på snö så ofta hakar upp sig på. Det handlar om känsla. En känsla för snö.

Kanske är det den känslan jag vill försöka förmedla eller hjälpa er att hitta och det är så roligt att en hel del Jokkmokkare och andra norrbottningar för den delen, hittat till AR Ski , tyvärr väldigt få män! Kanske för att jag är kvinna, inte är världsmästare eller vasaloppsvinnare och så klart inte tekniskt perfekt MEN jag kan garantera att jag inte alls är farlig och att ni kommer få så mycket mer skidglädje och förhoppningsvis en känsla för snö :)

Ibland tror jag att jag hittat den, ibland har jag den men så plötsligt är den borta, tur att jag fått växa upp med snö, en familj som älskar snö,  en tränare som ger mig utmaningar att anta med känsla för snö och till och med en vän som forskar om snö, men det är en helt annan historia!

Så God Jul om vi inte hörs förr, ät, se på Tv, umgås och ut och rör på er, gärna på skidor!

 

I november har jag haft fokus på mängd och en hel del skidor har det blivit! I Jokkmokk har vi ca 7 km spår , vilket så klart är ganska mycket ur ett sverigeperspektiv vid den här tiden, men nu börjar längtan efter de längre slingorna bli stor. Vårt elljusspår som hitintills är pistat, är mestadels uppför, rätt tekniskt och sedan nedför in i mål. Utöver det finns ett flackare parti vid stadion och sjön, upp till vårdcentralen.  Har snurrat en hel del och testat alla tänkbar varianter…….

20151201_130230

Nästan så man blir religiös!

December har nu börjat och fokus har skiftat över mot fart och teknik! Det känns roligt och utmanande. Desto mer skidor jag åker desto tydligare blir det att mycket skiljer mellan rullskidor och skidor, känsla och fart framförallt och att det tar ett tag att ställa om. Den här veckan har jag inte ”fått” nån vilodag och varje pass har innehållit intervaller och fart av något slag, så lite sliten var jag när jag idag skulle köra ett 10 km race, stakning. Snö skulle komma in mitt på dagen så jag körde igång tidigt, kallt som tusan, vilket det ofta är här i Jokkmokk, tyvärr. -18 blev till -11 då jag stod redo. Hård SO vind men inget snödrev. Ingen succé direkt, lite svårt att få upp pulsen och sliten muskulärt, kanske skulle jag lagt in en backe till för att, inte som nu måsta göra ett stop och 360 varje varv (4 st), få att få med mig fart men gjort är gjort….

Efter att ha surat hela eftermiddagen byttes skidor mot lussebullsbak. De blev helt fantastiskt bra, kanske ska jag bli bagare istället för att försöka bli skidåkare;)

20151205_183138

Det är insidan som räknas:)

Imorgon är det på´t igen, 10 km race skate, har jag aldrig gjort förut. Blir nog dessutom lite extra intressant då vi fått ca 10 cm nysnö och troligen ingen pistning förrän på måndag… Har i alla fall mindre press på mig inför det racet, så kanske det går att gå ”all in” även om farten, pistat eller ej, inte är nått att skryta med:)

Nu blir det glögg och lussekatter!

 

Ja igår var det dags för årets andra test. Det första skedde i slutet av april, länge sen men ändå plågsamt nära. Redan på torsdag kväll började jag bli nervös och stigslig….. och i bilen ner till Luleå steg pulsen ju närmare jag kom. Det är lite som att peppa sig inför en tävling, spännande och hemskt på samma gång!

Ja hur gick det då? Jo bra tack! Pers på nästan allt, ordentligt men ibland inte med mycket och vid ett moment bara en tangering.  Jag är nöjd, Johan är nöjd och jag är där jag hoppades att jag skulle vara:)

Pers är ju inte direkt skidåkare pratar om, om man inte spenderar all sin skidåkning vid stakmaskinen. Det här testet innehåller maxstyrka, uthållighetsstyrka och så kondition i form av 4 olika staktest.

hatmaskinen som jag faktiskt blivit lite mera vän med!

hatmaskinen som jag faktiskt blivit lite mera vän med!

 

Går så fort att kameran inte hänger med;)

Går så fort att kameran inte hänger med;)

 

Det är viktigt att få kvitto på hur man ligger till men visst ett test är ett test, det är på skidorna det avgörs!

Idag är det kallt och friskt i Jokkmokk och jag ser fram emot ett långpass i nypistade spår:)

God skidåkning/

Anna

Premiäråkt på 100 % natursnö, hellre än bra med viss stenslipning av skidorna, men det får man ta!

100% natursnö

100% natursnö

På söndagens schema stod distans 3 h, på valfritt sätt. Så här i höstvinter-tider får man ibland vara uppfinningsrik. Rullskidor har varit omöjliga i ca 2,5 veckor nu så terränglöpning, skidgång, stakmaskin och spinning har fått utgöra grunden för min distansträning. Less som tusan på att cykla, då jag inte ska springa så mycket för att rehabba foten, blev söndagens snö verkligen en skänk från ovan! När isen inte lagt sig på sjöarna brukar vi här i Jokkmokk åka på en skogsbilväg en bit utanför samhället innan det blivit tillräckligt med snö för att pista spåren, dit begav jag mig. Ingen bil hade varit in, ingen annan skidåkare heller, så likt en upptäcksrensande smög jag iväg. Tidigt stod det klart att just smygande diagonalning var det mest lämpade för att inte stå på näsan :)

Det magiska novemberljuset!

Det magiska novemberljuset!

Tror jag har sagt det förr men det är ngt magiskt med ljuset i november. Om det faktiskt beror på något fysiskt eller förväntan inför vad skidsäsongen ska ge, är oklart. Kanske är det båda:) Nu har det kommit mer snö så förutom att delta i run for your Life imorgon så hoppas jag på lite mer spårsnö längs appovägen och fler distanstimmar!

Fick en härlig teckning av dottern efter att jag åkte, förhoppningsvis, årets sista rullskidpass med Johan (PT-Pass med Lintzen-PT)  i Luleå för 2 veckor sedan. På pricken likt, eller vad säger ni?!

Inte direkt en selfie men på pricken likt;)

Inte direkt en selfie men på pricken likt;)

 

Nu hoppas jag att vintern håller i sig och passen här framöver blir på skidor och på 100% natursnö, tänk att man ska behöva skriva natursnö………

Tips för er Jokkmokkare: Passa på att rengöra och grundpreparera era skidor nu på lördag 14 nov! Vi håller till i Vicinos lokal, mitt emot ambulansen. Inlämning mellan 9-12, om det inte skulle fungera, kontakta mig så löser vi det! Ni som inte är Jokkmokkare- Så klart är ni också Välkomna! ;)

 

I´m back!  Efter en vecka i källaren har jag nu klättrat upp på berget och sett ljuset även om det just i kväll var mörkt som i graven. Svårt att förklara hur det känns när man är så stum att det knappt går att ta sig fram och hur ångestfyllda träningspass kan vara just vid sådana tillfällen. Det är då det gäller att bita i och så plötsligt så händer det:)

Efter att ha sovit ut denna morgon så bestämde familjen sig för att åka till Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet för att beskåda fallet i sin forna glans. Jag valde att skjuta på mitt ångestladdade pass tills efter utflykten ( vanligt förkommande beteende vid gruvarsamma pass…) Regn blev till solsken och forsen levererade om än med lite mindre vatten än tidigare i veckan. Vi fikade i full storm uppe på klipporna och jag och junior somnade ikapp på vägen hem! Under bilresan kom jag dock på att klockomställningen ju innebär att det nu blir mörkt ännu fortare….hm började så smått ångra mitt val att köra på eftermiddagen. Nåja snabb omklädning med pannlampan i högsta hugg.

20151003_122547

Vy ned i liftgatan, Skabramåive

Som ovan ser den ut i dagsljus, -liftgatan ned, pisterna är igenvuxna sen länge. Det blev trixigt att ta sig ned i halvmörkret tills jag kunde slå på pannlampan då var det bara att ösa på! Glömde telefonen i stressen att hinna i väg innan det var becksvart så tyvärr kan jag inte dela med mig av det magiska mörkret med en svag måne bakom slöjor av moln. Det som hade varit så ångestfyllt blev rent utav roligt, visst hade jag nog kunnat pressa mig mer men blev så glad och nöjd att jag kände mig som mig själv, pulsen hög och andningen ren, benen slitna men på G!

Kom hem med ett leende på läpparna till en varm bastu. Efter lite käk ville dottern dansa, vi började till First aid kit, som hon gillar men för kvällen gick den för sakta och jag förslog sedan Freddie King, funkade ett tag och sedan fick hon syn på John Lee Hooker´s The Healer ( På omslaget står artisten i motljus och ser enligt dottern ut som ett monster). Då blev det Hooker och monsterdans! Helt slut sitter jag nu här med en tekopp.

En mycket lyckad helg är till ända. Gårdagen bjud på ett kärt besök samt ett styrkepass på kommunens powerlördag. Lite nervöst innan, lite utanför min ”Comfort zone” men blev, tror jag , ganska lyckat för att vara premiär för min del. Ni som var med var grymma!

Imorgon ska jag föreslå för dottern att vi dansar snödans!